4 år till !

Om borgarna fortsätter forma Sverige efter sina liberala ideer kring ekonomi och arbetsmarknad samt sociala förhållanden likt tidigt 1900-tal hur kommer människor ur sämre ekonomiska förhållanden reagera. Och vad kommer hända med Sveriges ekonomi, både privat och offentlig.

Moderaterna med Statsminister Reinfeldt och Finansminister Borg i spetsen har försökt skrämmas med ord som bidragsberoende,skatteslägga och utanförskap. Samtidigt har dom lockat med Jobbskatteavdrag, RUTavdrag samt diverse förenklingar. Dessa nya ord har uppfattats av många som något nytt och positivt men är inget annat än omskrivningar av en gammal tanke om hur samhället ska styras av en ekonomisk elit. Om man då fortsätter på inslagen väg vad blir då konsekvenserna för ett borgligt präglat samhälle ?

Arbetsmarknaden kommer luckras upp med svagare anställningsformer som kommer lägga press på fackföreningsrörelsen att vidta mer aggressiva och omfattande stridsåtgärder då arbetsmarknadens parters balans kommer förskjutas till Svenskt näringslivs fördel. Om det leder till större konflikter på arbetsmarknaden kommer inte en borglig regering tveka till att lagstifta. Detta kommer istället leda till ”vilda” strejker och stridsåtgärder som i förlängningen leder till att Sverige kommer halka efter i utvecklingen. De liberala ekonomiska tankar som präglar dagens ekonomiska politik har ringa förståelse till varför Sverige har kommit så långt när det gäller allmänt välstånd.


Satsningar på arbetsmiljö kommer endast förekomma på dom företag som har ägare och inte aktieägare som endast är intresserade av utdelning av vinst. Det finns inte särskilt många företag med ägare idag och utan ett starkt arbetsmiljöverk kommer även arbetsmiljölagen så småningom att försvagas. Den borgliga regeringen har redan börjat nedmonteringen med minskade satsningar på arbetsmiljön. Detta kommer leda till mer förslitningsskador och ökad skaderisk för dom som har de mest utsatta och monotona arbetena.

Den försvagning av A-kassan som skett har tillsammans med kostnadsökningarna gjort att den försäkring som fungerat som golv för våra löner är allvarligt skadad. Att A-kassan skulle vara självbärande och kosta efter hur stor risk du som medlem i respektive A-kassa har för att bli arbetslös är en ide om att göra att den mer liknar en privat försäkring. Problemet med ett privat alternativ är ju att du blir uppdelad i olika riskklasser och dom som behöver den mest inte har råd med den premie som kommer krävas, för dom som har en låg riskklass och därigenom låg premie kommer inte att anse sig behöva denna försäkring och avstår .Därför fungerar inte den ekvationen för den som känner ansvar för hela befolkningen. För liberala ekonomer är detta inget konstigt, dom starka ska genom välgärning unna dom svaga att överleva. Vi kan vara nära början till slutet på en solidariskt finansierad A-kassa,nästa steg kan vara en privatisering då det i liberala ekonomiska teorier anses vara den lösning som gör allting bättre.

Den försämrade sjukförsäkringen kommer lägga en oerhörd arbetsbörda på arbetsförmedlingen för med borglig retorik är sjukdom bara ett svepskäl till att inte arbeta. Att den som är sjuk ska konkurrera om jobben med en som är frisk är en del av deras ”jobblinje” som ska prägla framtiden. Allting byggs på att det finns dom som fuskar ! Det finns säkert de som fuskar men frågan är om alla sjukskrivna ska straffas ? Med borglig retorik är det så. Så framtiden som sjukskriven kommer vara en jakt på arbeten du inte kan utföra.

Vad händer med människor som inte känner trygghet,frihet eller har framtidstro ?

Med en socialdemokratisk regering har än hänsyn alltid tagits till dom som i samhället har det svårast. Detta har gjort att Sverige har varit demokratiskt stabilt. Denna stabilitet ska inte tas för given om människor trängs ut från samhället och upplever ett riktigt utanförskap. Med en försvagad fackföreningsrörelse kommer inte människor uppfatta att den är till för den enskilde medlemmen utan kommer uppfatta fackföreningen som några som arbetar för kollektivet men inte tillhör detsamma. Om socialdemokratin fortsätter att backa och uppfattas som ett medelklassparti kommer dom som bäst behöver den inte längre tro på, att den även gynnar dom svaga grupperna i samhället.

Risken för att människor i desperation dras till extrema krafter är uppenbar om klyftorna uppfattats som oövervinneliga. Desperata människor begår desperata handlingar. Den som sitter fast i sin oförmåga att utvecklas kommer bryta sig fri. Den som begränsas av ett system som bara gynnar eliten på bekostnad av arbetarna kommer så småningom inse att dom är maktlösa. Detta kommer dom odemokratiska krafterna i samhället som redan flörtar med människor i kris uppfatta, och locka med lätta lösningar på svåra problem. Nazisternas budskap kommer vara att det är invandrarnas fel. Anarkisterna kommer anklaga systemet och mana till klasskrig. Frågan är vem som lockar bäst ? I dagsläget har Sverigedemokraterna skott sig ordentligt på ett missnöje med både borglig och socialdemokratisk politik. Men då vi enligt bland annat i dagspressen läst om en vånstervåg bland unga så kan det ju även bli den sidan som växer stark. Det stora klasshat som kommer av detta kommer skada samhället på ett sätt som är oöverskådligt och kanske aldrig reparerbart.

Klasstillhörighet har ju ansetts vara ett felaktigt sätt att beskriva ekonomiska problem, i ett framtida högerdominerat Sverige kommer klasstillhörigheten vara starkare än på 150 år. Kanske kommer vi bli kända i världen som dom som hade allt men sålde ut det ? Kanske kommer vi ha fler vilda strejker än Frankrike ? Kanske kommer nazismen växa sig stark ?

Det vi vet är att Sverige aldrig kommer bli sig likt med 4 år till av borglig liberal ekonomi utan social hänsyn och konkurrens som svar på allt. Det är inte det Sverige jag vill ha.