Nu är det klart, jag är sparkad !

Som jag lovat en längre tid så ska jag berätta om min arbetsgivares ovilja att ha en fackligt förtroendevald anställd. Nu är jag inte anställd längre och alla papper är påskrivna.

Från och med 1 mars är jag arbetslös och till arbetsmarknadens förfogande ! Det företag där jag arbetade har alltid genererat stora vinster till ägarna även vid lågkonjuktur. Men arbetet med personal och arbetsmiljöfrågor har blivit eftersatt i jakten på pengar. Det fick mig att engagera mig och bilda en klubb på företaget. Problem uppstog direkt när företaget upptäckte att vi hade rättigheter dom inte kunde styra över, vi hade fått makt och det kunde dom inte tolerera. Dom motarbetade allt redan från början och ville inte höra talas om MBL eller några andra lagar. Mitt problem som ordförande för klubben var att dom som bildade styrelse tillsammans med mig ville absolut inte stöta sig med företaget och det blev problematiskt att vara den som sa emot företaget hela tiden när dom andra "förstog" företafgets problem och tog hänsyn till produktionen mer än jag gjorde. Det stora problemet uppstog när dom under löneförhanding var beredda att gå under lägsta centrala budet. Dom var i majoritet i förhandlingsgruppen så jag fick ge mig. Jag avgick dagen efter.

Under den tid jag verkat som orförande på klubben hade jag fått avdelningsuppdrag med bla företagsuppsökeri och jag vart även av representationsskapet vald till ordförande av ungdomskomitte´n. Därför var jag borta en del från arbetsplatsen. Hösten 2009 var jag borta ca 30 % av arbetstiden då jag även gick en del kurser. Företaget protesterade högljutt och menade att detta inte var acceptabelt. Jag erbjöd mig att omplaceras men detta var omöjligt då det inte fanns några möjligheter enligt företaget. En månad senare fanns en tjänst ledig på lagret och jag sökte den. Tjänsten gick till lagerchefens son. När jag påpekade att det var ett tillfälle för företaget att slippa mina störande ledigheter svarade dom att det inte spelade någon roll vart jag var det störde lika mycket ändå. Februari 2010 bestämde högsta chefen att det var ohållbart(då hade jag inte varit ledig en timme för fackligt uppdrag 2010), jag skulle bort och undrade vad det kostade ? Då vi sa vad vi ville ha så vart svaret att då får han komma tillbaka så får vi se hur länge han orkar. Därefter prutades det på summan och vi trodde allt var klart. När förhandlingsprotokollet sedan kom så var det tolkat på ett sätt som inte var det som vi kommit överens om. Dom ville pruta på summan. Då sa jag att jag kommer tillbaka ! Svaret var, kom tillbaka och du får sparken i dörren innan du kommer in. En förhandling till och vi möttes någonstans på vägen.

Så frågan är, ska man ta ett fackligt uppdrag och förstår vi dom yttersta konsekvenserna det kan ge ?

Just nu vet jag inte vad jag ska göra med mina fackliga uppdrag, dom fick mig sparkad. Dom lagar som ska skydda förtroendevalda skyddar inte mot en arbetsgivare som vill ha bort oss !

För den som undrar, arbetsdomstolens högsta skadestånd med 4,5 års anstälning är 16 månadslöner och det kan ta 1 år innan fallet tas upp, därför var det inget alternativ.

Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska gå vidare men nu har jag iallafall berättat för er.

mvh Tobias