tisdag 23 november 2010

IF Metall och ungdomskrisavtalet

I torsdags tog ett splittrat avtalsråd med 5 rösters majoritet beslutet att ge klartecken till ett Ungdomskrisavtal.

Avtalet gäller företagens rätt att till 75 % av avtalets lägstalön anställa/utbilda ungdomar under 25 år. Det ska ske med ett lokalt kollektivavtal med lokala fackklubben och dom har rätt att kräva en utbildningsplan. Detta får ske under 1 år med eventuell förlängning i 1 år. 2 år alltså.

Att frågan hur vi hjälper ungdomar in på arbetsplatserna samt hur vi gör dom anställningsbara har varit ett stort problem bland annat på IF Metalls avtalsområden. Detta är IF Metalls lösning på problemet.

Redan innan detta avtalet kom så fick väl dom flesta en upplärning på arbetsplatsen av arbetsgivaren, varje arbetsplats är unik. Nu behöver dom inte betala för detta längre. Det är en subvention som kan vara okej i en kristid som detta men känns lite onödig då dom klarat det utan subvention i kanske 200 år.

Några frågor man kan ställa sig är:

Hur ska en klubb på ett mindre företag stå emot när arbetsgivaren kräver att anställa på dessa villkor ochalternativet är ingen anställning alls utan mer arbete för dom som redan är anställda ? Underbemanning under en lång tid är inget nytt fenomen och är inget bra för arbetsmiljö och anställda.

Vad säger kompisarna "Facken inom industrin" ? Till exempel pappers fick det tufft med förra krisavtalet när arbetsgivarna ville att även dom skulle anamma detta sätt att lösa krisen. Är samordningen slut ?

Varför inte flytta ut problemet från arbetsgivarens händer för att istället utöka praktiken på Teknikcollage och därigenom göra ungdomarna anställningsbara i skolans regi ?

Vad säger LO om detta ? Är IF Metall viktigare själva än LOs sammanhållning ?

Att dom ska ha en ordentlig ersättning är ju självklart. Att skrika lönedumpning är knappast konstruktivt men det känns som IF Metall återigen tar ett ansvar som ska ligga på regeringen!

Tyvärr tror jag inte så gott om arbetsgivarna som förbundskontoret i Stockholm verkar göra. Jag har nog en annan bild av småklubbarnas möjligheter att klara detta och jag hoppas att vi i nästa avtalsrörelse bjuds samma välvilja av arbetsgivarföreningarna som vi nu visar mot dem.

Risk finns att ungdomarna utnyttjas av företagen då klubben inte klarar att stå emot ! Hoppas jag har fel.

tisdag 16 november 2010

Timbro anklagar fackföreningarna för att stänga ute invandrare från arbetsmarknaden

Marcus Uvell Vd på Timbro hävdar i en debatt på Dagens arena att fackföreningarna ser invandringen som ett hot mot det fackliga löftet.

Innebörden är nämligen att nyanlända invandrare kan tillåtas arbeta endast om det inte påverkar dem som redan har ett arbete. Om en sådan motsättning uppstår (det vill säga det fackliga löftet utsätts för ”press”) kan arbete inte tillåtas. Då är det bättre – för facket, alltså – att invandrarna går arbetslösa.



Det han inte verkar vilja förstå är att det eventuella hotet mot det fackliga löftet endast består i att det kan uppstå en låglönemarknad om dom utnyttjas som oorganiserad och billig arbetskraft.

Vidare skriver han:

Jag tror inte att det är lätt att förändra den fackliga verksamheten så att utanförskapet bland invandrare kan minskas, utan att fackets ställning därmed undermineras. Men jag är övertygad om att det är oansvarigt att inte försöka göra en sådan förändring, och direkt ohederligt att låtsas som att den inte ens behövs.




Varför skulle fackföreningarna inte vilja organisera invandrare och varför skulle det underminera dess ställning ?

Jag tror att han gör en rejäl tankevurpa här. Det är företagen som leder och fördelar arbetet och den rätten har försvarats med näbbar och klor sen början på förra seklet. Att minska utanförskapet bör ju därför åligga politikerna, för att ge hjälp och stimulans för att göra invandrare anställningsbara Sedan bör det ju vara företagens ansvar att utan diskriminering anställa. Därefter tas dom med öppna armar emot av fackföreningarna som organiserar dom.

Det Timbro försöker göra är att lägga över ansvar på fackföreningarna som vi lagligen inte kan utföra.

Tycker det är pinsamt av en så hög företrädare av Timbro att inte veta mer om Svensk arbetsmarknad och arbetsrätt !! Men detta är väl bara ett nytt försök att skylla på någon annan istället för att vara kreativ och samarbetsvillig.

För den som vill finns hela hans inlägg här:
http://dagensarena.se/debatt/markus-uvell-ohederligt-att-inte-latsas-om-fackets-utmaning/

tisdag 9 november 2010

Kollektivavtal ? nja..................

Efter Claes senaste inlägg angående Securitas och deras motvilja mot kollektivavtal i USA så börjar man fundera om Svenska företag verkligen är så välvilligt inställda mot Svenska kollektivavtal eller om det är en fasad !

Svensk arbetsrätt bygger till stor del på att företagen samspelar med fackföreningarna om många frågor, t.ex möjligheten till undantag i Las vid uppsägning är endast möjlig om kollektivavtal finns.Arbetsrätten värnar till stor del om arbetarna och är unikt i världen

Det finns fler exempel,men kan det vara så enkelt att Svensk arbetsrätt gör att Svenskt näringsliv inte riktigt vågar?

Önskar att det var sanningen men det är nog så att vi under en regering som värnat arbetsrätten har det vart omöjligt för företagen säga att dom inte gillar kollektivavtal,och nu vädrar dom morgonluft. Attacker mot det kollektiva kommer öka med en arbetarfientlig regering.För finns det inget stöd där så är risken stor för fler nedskärningar framöver. 12 månaders provanställning är bara en början.

Kollektivavtalen är aldrig starkare än dom medlemmar som värnar om dem. Det är medlemmarna som är fackförbunden,inte ombuden och inte styrelsen. Den stora gruppen är styrkan!

Hoppas fackförbunden orkar och vågar stå emot,arbetsrätten byggdess under hundra år och kan inte vinnas lätt. Att regeringen klädsamt värnar om rätten att kollektivt förhandla om arbetarnas rättigheter kan snabbt brytas ner om vi inte gemensamt står upp och försvarar den.

Tobias Holmberg

onsdag 27 oktober 2010

Rösta på något annat 2014 om du är missnöjd !

Har precis med förfäran läst Kenneth Bengtsson ordförande på Svenskt näringsliv i Expressen ge sin syn på Svensk arbetsmarknad och arbetsrättt. "Att strejka är ett omodernt sätt att umgås" kommenterar han. "Arbetstagarna måste få ett annat sätt att visa sitt missnöje" fortsätter han. Man kan undra vad som räknas som kvalificerande för att få chefsjobb hos Svenskt näringsliv ! Dom låter ju likadant !

Moderaternas främsta sponsor visar klart och tydligt var skåpet ska stå, Bort med Las, ingen strejkrätt och missnöjda arbetstagare kan rösta på något annat 2014 om dom är missnöjda.(Fredrik Reinfelt kommer vara ödmjuk inför problemet)

Det var länge sedan Svenskt näringsliv slutade vara en arbetsgivarorganisation, nu är det politisk lobbyism mot regeringen som gäller.

Tänk om dom kunde anställa en chef med ideer istället för gamla liberala floskler, men det är nog för mycket begärt när kompisar utser varandra!

Tobias Holmberg
Read more...

tisdag 26 oktober 2010

Arbetsrättens största hot !

Undrar hur länge moderaterna kan kalla sig arbetarparti ? Dom slet sönder a-kassan genom höjda avgifter och sämre ersättningar. Detta ledde till att ca 500 000 av LOs medlemmar lämnade och står idag oförsäkrade.

Nu har något snille räknat ut att 6 månaders provanställning inte räcker för att en arbetsgivare ska kunna avgöra om du duger för jobbet. Sverige har isåfall världens mest trögtänkta arbetsgivare !

Lösningen är 18 !!! månaders provanställning. Under en provanställning kan arbetsgivaren när som helst meddela att du inte är önskvärd. Dom behöver inte motivera varför,du får gå direkt. Undrar hur många som upplever detta som en förbättring ?

Den enda trösten är väl att denna förändring troligtvis bryter mot EU-rättens direktiv om ”värdig” anställning. EU-rätten är absoluta botten till hur det får lagstiftas. Ska Sverige konkurrera med de sämsta anställningsvillkoren ? Moderaterna är inget arbetarparti. Dom är det största hotet mot Svensk arbetsrätt och inget annat.

Kanske kan EU-rätten vara till arbetstagarnas fördel för en gångs skull. Hoppas det för arbetarnas skull

Tobias Holmberg

måndag 11 oktober 2010

Inga fler återfall !

Under de veckor som gått sedan det många kallade ödesvalet har vi hört många uttala sig med teorier om varför vi gjorde det sämsta valet sedan allmän rösträtt infördes. Den efterklokhet och analysvilja som nu dräller in från alla hörn av arbetarrörelsen är intressant. Tänk om vi kunde gjort valanalysen innan valet. Kan det vara så enkelt att vi likt en narkoman måste nå botten, för att kunna bättra sig ? Hoppas vi är där nu för Sveriges arbetslösa och sjuka lider under regeringen Reinfelt.

Sveriges socialdemokrater byggde under många år med hjälp av lagar och reformer ett land som gick från lort och fattigdom till något som stora delar av världen såg som ett föredöme i välfärdsfrågor. Vi var partiet som såg problem och utmaningar med framtidstro och ideer.

Jag vill påstå att vi kring 1980 slutade att bygga vidare och utveckla folkhemmet. Att vi istället började försvara och anse våra system så bra att dom inte behövde utvecklas. Vi har haft två stora reformer efter 1980 som kan uppfattas som utvecklande och uppskattade av i princip alla och det var kunskapslyftet och maxtaxan i barnomsorgen. Det räcker inte !

Ekonomin som växte fram i början på 80-talet gick våldsamt mycket fortare än det vi tidigare sett och individualismen började bli det som människor anammade. Någonstans där började våra problem, våra system och regelverk var kanske inte tillräckligt flexibla. Våra ekonomiska teorier räckte inte till i den tidsanda som växte fram. Vi tappade initiativet. Kanske vi skulle haft rådslag redan då ?

Valet 2010 hade vi i det rödgröna blocket kunnat vinna, men endast tack vare Miljöpartiet. De har det som vi saknar, en tydlig ide om framtidens samhälle. Detta gör att de uppskattas av den grupp som av alla partier uppfattar som viktiga, medelklassväljarna i Stockholm. Det är inte detta valet som är Socialdemokratins problem, det är bilden av framtiden och att vi inte är ett statsbärande parti. Vi kan inte presentera en modell om vår bild av framtiden !

Idag uppfattas Moderaterna som det som statsbärande. Den är den bild som våra motståndare Moderaterna idag har lyckats förmedla. Vi har idag människor som röstar blått fast de vet att löneökningarna betalas med pengar som tas från arbetslösa och sjuka. Är det för att de inte bryr sig ? Nej det är för att Reinfelts allians förmedlar budskapet att de är ödmjuka inför problemen men har en framtidstro och en vision för Sverige där den som vill kan få det de vill ha. Detta ger människor en framtidstro som vi inte kan idag.

Ska vi fortsätta i mittfållan där vi blivit omkullsprungna två val i rad eller ska vi återgå till en politik som bygger landet ? Krävs det att vi slår ännu hårdare i botten, eller ska vi ta detta på allvar och göra det vi som gjort oss till de samhällsbyggarna vi förut var, och bli ett alternativ som uppfattas som statsbärande ? Jag hoppas det för Sverige förtjänar bättre, och den som är sjuk eller arbetslös behöver röd politik. Inga fler återfall !

Tobias Holmberg
Publicerad i Aktuellt i politiken 20101011

torsdag 16 september 2010

Förlåt Reinfelt !

En vän ville att jag publicerar detta och efter att ha läst det kan jag inte låta bli..


Är det du eller jag som ska be om ursäkt Fredrik Reinfeldt??

Jag är 40 år, har varit sjuk sedan jag var 23 och pensionerad i över tio år. För mig är varje dag en kamp för att ta sig igenom den till nästa dag och det samhälle jag tidigare hade att luta mig emot har idag blivit ett elstängsel runt ett arbetsläger där de svaga ska rensas ut. Jag tror att de allra flesta människor i det här landet vill jobba om de bara kan och får, utanförskapet till följd av arbetslöshet eller sjukdom är helt klart ingenting någon människa söker frivilligt. Men moderaterna har fått stora delar av svenska folket att tro att sjukdom inte finns, för hur ska man annars kunna förklara det som hänt de senaste åren?

Ända fram tills för ett par år sedan hade jag som mål att komma tillbaka ut på arbetsmarknaden, jag både trodde och hoppades att det skulle finnas en väg tillbaka även för mig. När Reinfeldt började med sin sjukreform och talade vitt och brett om att "ställ dig i arbetslinjen eller sluta att finnas", ja okej han använde kanske inte just de orden, men meningen blev densamma. För inte slutar väl livet att finnas för att man utförsäkras, inte blir man frisk för att försäkringskassan säger att det gått si eller så många dagar? Frisk blir man av vård och omsorg och den har nästintill försvunnit för de som inte har egna sjukförsäkringar som de själva betalat för eller genom arbetsgivare. Bara att se skillnaden mellan den vård jag och min sambo får är skrämmande, han får hjälp och läkartid inom ett dygn via företagshälsovården. Själv står jag på eviga väntelistor för betydligt mer akuta åkommor för att jag "bara" har sjukhuset att vända mig till.

Media har skrivit spaltmeter om Sverigedemokraternas invandrarfientliga politik men vad är skillnaden med Moderaternas politik för de starka och mot de svaga? När människor begår självmord pga politiska beslut är det väl ändå någonting som är väldigt fel i samhället? Det otäcka är att jag förstår dem så väl, att leva med kroniska sjukdomar är ett helvete i sig och man orkar inte med så många fler motgångar. Vi är inga uslingar eller latmaskar, vi är inte ute efter era pengar - vi vill bara leva!!

Det Sverige jag växte upp i var ett mänskligt samhälle där vi tog hand om varandra, idag är sverige kallt och hårt och jag fryser.

Ska jag be om ursäkt för att jag inte kan följa din arbetslinje Fredrik eller är det kanske du som ska be mig och alla andra svenskar om ursäkt för att du bytte ut kärleken i vårt land mot girighet?