Många av dom jag pratat med vill strejka ! Trorts att dom förlorar på det ekonomiskt så vill dom använda det yttersta vapen fackföreningsrörelsen har.
Jag tror jag förstår varför.
Under dom senaste åren har industrin trimmats såpass att det är bara eliten som klarar av att i längden arbeta på det sätt som förväntas. Det kan inte vara många som håller fysiskt och psykiskt fram till pension och det tror jag många på arbetsplatser runt om i Sverige känner, men dom hittar inte ord för det. Arbetsmiljö prioriteras bort för att maximera vinster och aktieutdelning. Att hålla aktieägarna glada är det yttersta målet. Visst finns det skyddsombud och skyddskomitteér på väldigt många företag men hur bedömmer man den stress som finns på många arbetsplatser idag ? Skyddsombuden gör ett fantastiskt arbete men i det långa loppet med små steg av förändring tar arbetsivarna ytterligare steg för att arbetarna ska ta mer ansvar och vara mer flexibla. Vem tjänar på att du är flexibel ? Att vara flexibel är att göra fler saker på samma tid !
Därför tror jag strejklusten är stor. Strejk låter den lilla arbetaren för en gångs skull känna att dom har makt att påverka på riktigt, att hämnas på arbetsgivaren. Dom som säger att dom vet mycket brukar påpeka att strejk inte är lönsamt för någon.
Jag har inte kommit fram till vad jag tycker men det ska bli intressant att följa utvecklingen och jag blir inte ledsen om LO flyttar fram sina positioner ett par steg, som vi tappat på senare år.
Och tack alla ni som in i det sista försöker förhandla mot en part så nonchalant och verklighetsfrånvänd, jag hade nog tröttnat och blivit förbannad för länge sen !!
tisdag 23 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Nu är det klart, jag är sparkad !
Som jag lovat en längre tid så ska jag berätta om min arbetsgivares ovilja att ha en fackligt förtroendevald anställd. Nu är jag inte anställd längre och alla papper är påskrivna.
Från och med 1 mars är jag arbetslös och till arbetsmarknadens förfogande ! Det företag där jag arbetade har alltid genererat stora vinster till ägarna även vid lågkonjuktur. Men arbetet med personal och arbetsmiljöfrågor har blivit eftersatt i jakten på pengar. Det fick mig att engagera mig och bilda en klubb på företaget. Problem uppstog direkt när företaget upptäckte att vi hade rättigheter dom inte kunde styra över, vi hade fått makt och det kunde dom inte tolerera. Dom motarbetade allt redan från början och ville inte höra talas om MBL eller några andra lagar. Mitt problem som ordförande för klubben var att dom som bildade styrelse tillsammans med mig ville absolut inte stöta sig med företaget och det blev problematiskt att vara den som sa emot företaget hela tiden när dom andra "förstog" företafgets problem och tog hänsyn till produktionen mer än jag gjorde. Det stora problemet uppstog när dom under löneförhanding var beredda att gå under lägsta centrala budet. Dom var i majoritet i förhandlingsgruppen så jag fick ge mig. Jag avgick dagen efter.
Under den tid jag verkat som orförande på klubben hade jag fått avdelningsuppdrag med bla företagsuppsökeri och jag vart även av representationsskapet vald till ordförande av ungdomskomitte´n. Därför var jag borta en del från arbetsplatsen. Hösten 2009 var jag borta ca 30 % av arbetstiden då jag även gick en del kurser. Företaget protesterade högljutt och menade att detta inte var acceptabelt. Jag erbjöd mig att omplaceras men detta var omöjligt då det inte fanns några möjligheter enligt företaget. En månad senare fanns en tjänst ledig på lagret och jag sökte den. Tjänsten gick till lagerchefens son. När jag påpekade att det var ett tillfälle för företaget att slippa mina störande ledigheter svarade dom att det inte spelade någon roll vart jag var det störde lika mycket ändå. Februari 2010 bestämde högsta chefen att det var ohållbart(då hade jag inte varit ledig en timme för fackligt uppdrag 2010), jag skulle bort och undrade vad det kostade ? Då vi sa vad vi ville ha så vart svaret att då får han komma tillbaka så får vi se hur länge han orkar. Därefter prutades det på summan och vi trodde allt var klart. När förhandlingsprotokollet sedan kom så var det tolkat på ett sätt som inte var det som vi kommit överens om. Dom ville pruta på summan. Då sa jag att jag kommer tillbaka ! Svaret var, kom tillbaka och du får sparken i dörren innan du kommer in. En förhandling till och vi möttes någonstans på vägen.
Så frågan är, ska man ta ett fackligt uppdrag och förstår vi dom yttersta konsekvenserna det kan ge ?
Just nu vet jag inte vad jag ska göra med mina fackliga uppdrag, dom fick mig sparkad. Dom lagar som ska skydda förtroendevalda skyddar inte mot en arbetsgivare som vill ha bort oss !
För den som undrar, arbetsdomstolens högsta skadestånd med 4,5 års anstälning är 16 månadslöner och det kan ta 1 år innan fallet tas upp, därför var det inget alternativ.
Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska gå vidare men nu har jag iallafall berättat för er.
mvh Tobias
Från och med 1 mars är jag arbetslös och till arbetsmarknadens förfogande ! Det företag där jag arbetade har alltid genererat stora vinster till ägarna även vid lågkonjuktur. Men arbetet med personal och arbetsmiljöfrågor har blivit eftersatt i jakten på pengar. Det fick mig att engagera mig och bilda en klubb på företaget. Problem uppstog direkt när företaget upptäckte att vi hade rättigheter dom inte kunde styra över, vi hade fått makt och det kunde dom inte tolerera. Dom motarbetade allt redan från början och ville inte höra talas om MBL eller några andra lagar. Mitt problem som ordförande för klubben var att dom som bildade styrelse tillsammans med mig ville absolut inte stöta sig med företaget och det blev problematiskt att vara den som sa emot företaget hela tiden när dom andra "förstog" företafgets problem och tog hänsyn till produktionen mer än jag gjorde. Det stora problemet uppstog när dom under löneförhanding var beredda att gå under lägsta centrala budet. Dom var i majoritet i förhandlingsgruppen så jag fick ge mig. Jag avgick dagen efter.
Under den tid jag verkat som orförande på klubben hade jag fått avdelningsuppdrag med bla företagsuppsökeri och jag vart även av representationsskapet vald till ordförande av ungdomskomitte´n. Därför var jag borta en del från arbetsplatsen. Hösten 2009 var jag borta ca 30 % av arbetstiden då jag även gick en del kurser. Företaget protesterade högljutt och menade att detta inte var acceptabelt. Jag erbjöd mig att omplaceras men detta var omöjligt då det inte fanns några möjligheter enligt företaget. En månad senare fanns en tjänst ledig på lagret och jag sökte den. Tjänsten gick till lagerchefens son. När jag påpekade att det var ett tillfälle för företaget att slippa mina störande ledigheter svarade dom att det inte spelade någon roll vart jag var det störde lika mycket ändå. Februari 2010 bestämde högsta chefen att det var ohållbart(då hade jag inte varit ledig en timme för fackligt uppdrag 2010), jag skulle bort och undrade vad det kostade ? Då vi sa vad vi ville ha så vart svaret att då får han komma tillbaka så får vi se hur länge han orkar. Därefter prutades det på summan och vi trodde allt var klart. När förhandlingsprotokollet sedan kom så var det tolkat på ett sätt som inte var det som vi kommit överens om. Dom ville pruta på summan. Då sa jag att jag kommer tillbaka ! Svaret var, kom tillbaka och du får sparken i dörren innan du kommer in. En förhandling till och vi möttes någonstans på vägen.
Så frågan är, ska man ta ett fackligt uppdrag och förstår vi dom yttersta konsekvenserna det kan ge ?
Just nu vet jag inte vad jag ska göra med mina fackliga uppdrag, dom fick mig sparkad. Dom lagar som ska skydda förtroendevalda skyddar inte mot en arbetsgivare som vill ha bort oss !
För den som undrar, arbetsdomstolens högsta skadestånd med 4,5 års anstälning är 16 månadslöner och det kan ta 1 år innan fallet tas upp, därför var det inget alternativ.
Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska gå vidare men nu har jag iallafall berättat för er.
mvh Tobias
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
